rädd..
Han följde mig precis hem, och när han skulle gå stack det till i hjärtat. Onda aningar
Jag var tvungen att springa ut i trapphuset och krama om honom en gång till... riktigt hårt. Jag märke att han reagerade på att jag höll kvar ovanligt länge, för innan han vände sig om för att gå berättade han ännu en gång att han älskar mig och sen sa han: Va riktigt riktigt rädd om dig! du är mitt allt!
När han hade gått skyndade jag till fönstret för att, efter ett tag, se honom lunka bort på gatan.
En tår rann ner för min kind. Och ännu en rinner nu.
snälla, låt inget hända min pappa.
Nej vad gullig du är! Inget kommer hända din pappa jag lovar!