tillbaka 15 år i tiden
Inatt befann jag mig där igen. Där jag ibland var som barn. När man drömde en mardröm och vaknade av skräck. Man vet inte riktigt vad man ska ta sig till, för att bara somna om direkt är inget alternativ. Man måste prata med någon, få en kram. Känna sig trygg igen.
Man tyckte att det känns fasansfullt långt till mammas och pappas sovrum. Men man tog sats - och sprang.. Hela vägen genom vår (just då, alldeles för) stora våning.
Problemet inatt var att det inte fanns några föräldrar att springa till. Ingen sambo heller.
Och hunden som (som tur var) hade varit olydig och krypit upp i min säng under natten, var ingen tröst.
Så klockan 3 inatt lyfte jag luren. Jag var tvungen.
Jag var tillbaka 15 år i tiden och behövde en kram
Kommentarer
Trackback
