Jag har precis fått se min extra-morfars dödsannons. Den kommer med i lördagens lokaltidning.
Det är alltså på riktigt nu. Förut fanns han fast ändå inte.
Jag kommer antagligen inte kunna vara med på begravningen. Det känns tungt. Begravningar är hemska och jobbiga - men man får ta farväl.
Jag har precis lyssnat på låten som ska spelas i kyrkan och tårarna rinner ner för mina kinder.