Hej!
Sorry för dålig update :)
Har ni hört uttrycket;
Det finns ett helvete - att vara ensam. Det finns ett himmelrike - att kunna vara det.
Lite så kan det vara. Jag har kännt av det iaf. Dom jobbiga veckorna här i Madrid - tomheten när jag blev lämnad. Men känslan att acceptera det, att hitta ro och se det positiva i ensamheten. Jag känner mig stark. Tillfreds. Lugn.
Sen kan jag tycka att saker och ting kunde få gå lite mer min väg..
Gick äntligen till banken igår (har en check att lösa in på en specifik bank - samt behöver som känt ett bankkonto). Dom har aldrig öppet när jag går förbi så döm av min förvåning när det var öppet. Köade till kassan i 15 minuter, under tiden hann de bara beta av 1 person (Spanien) innan jag kom på att jag kunde smita fram till kvinnan vid ett skrivbord och fråga om hjälp. Väl framme hade min kropp gett upp, svetten bokstavligen trängde fram ur pannan, yrseln låg på och illamåendet höll på att få ett slut över hennes skrivbord. Hon erbjöd sig att hjälpa mig där-och-då men jag kunde helt enkelt inte stanna där inne längre.
Men vet ni vad? Dålig säng, sömnsvårigheter, mardrömmar, inget internet, flummiga lärare i svåra ämnen, "omöjligt" att hänga med i skolan och så magsjuka på det - det fick mig bara att skratta. Det är helt enkelt för sjukt :)
Jag hamnade sängen igen efter min lilla tur till banken. När jag tog mig upp runt 17-tiden gick jag till El Corte Ingles för att ännu en gång försöka lösa mitt internet problem. Jag hade reservplanen / sista utvägen - att betala mig fri för en tillfällig lösning - ett prepaid som man bara får 100mg/dag i datatrafik (alldeles!!! för lite).
Efter lite virrande innan jag hittade rätt monter och sen 45 min i kö fick jag beskedet "Nej vi har inte kontantkort hemma"
Så dagen igår kom - och försvann.
Such is life
