Snart är denna dag över - lite natt och en god natts sömn så jag kan börja om på nytt imorgon, TACK
Jag har haft en sjukt dålig dag! Det går troll i det här med bänkskiva och jag har spenderat 7 timmar i bilen mellan byggvaruhus med ångest för hunden som sitter med hungrig i bilen, snickarn som går hemma och väntar på material och bilen som borde varit tillbaka lämnad flera timmar tidigare. Lunch är en lyx så den har jag hoppat över idag. Det blev en macka nu, 18.30. Sådär hälsosamt kanske
Now we are making progress FOR REAL!
Det är SJUKT rörigt, saker överallt - men oj vad vi gör framsteg. Nya golvet är på plats och nu håller snickarn Stoffe på att ställa dit stommarna på respektive plats. Mitt hjärta pumpar extra fort, det har gått så lång tid utan att köket kommit på plats, så nu när det väl sker känns det så konstigt och overkligt. Jag är sjukt nervös - kommer det bli bra?!
There is always something in this everchanging life
Första måndagen i januari 2011 - och vardagen har börjat igen. Igår var jag lycklig efter att ha fått besked att jag skulle få besök av en snickare idag 8 timmar som skulle sätta igång med köket. Hans tid är dyrbar. Jag ville att han skulle hinna så mycket som möjligt på dessa timmar så jag skuttade (läs:släpade) mig upp kl 06.00 för att rodda runt bland alla stommar som jag tidigare stuvat in/placerat i en hög inne i köksutrymmet. Jag släpade runt på nya SMEG kylen och diverse material och jaa jag gjorde helt enkelt plats åt Snickaren Stoffe. Dessvärre fick jag ett samtal strax innan kl 08.00 att snickaren var magsjuk. Så nu sitter jag återigen med kaoslägenhet och absolut NO space!
Vad som dock lyser upp i eländet är att Astrid verkar vara frisk! Igår på kvälls-prommenaden var det nämligen blod i urinen och jag har varit utom mig av oro. Som tur är känner jag en veterinär som kunde rådgöra och lugna höns-mamman i mig. Hon har en kall nos, inget blod i urinen idag, är pigg, glad och busig och har ätit hål på en molly kofta för nästan 2' kr. Det där med koftan är jag sådär glad över men ack så skönt det känns att hon inte är allvarligt sjuk! Nu ska jag leta upp en veterinär och be om att få lämna ett urinprov.
There is always something in this everchanging life
Vad som dock lyser upp i eländet är att Astrid verkar vara frisk! Igår på kvälls-prommenaden var det nämligen blod i urinen och jag har varit utom mig av oro. Som tur är känner jag en veterinär som kunde rådgöra och lugna höns-mamman i mig. Hon har en kall nos, inget blod i urinen idag, är pigg, glad och busig och har ätit hål på en molly kofta för nästan 2' kr. Det där med koftan är jag sådär glad över men ack så skönt det känns att hon inte är allvarligt sjuk! Nu ska jag leta upp en veterinär och be om att få lämna ett urinprov.
There is always something in this everchanging life
Livet är inte dagarna som passerar, utan dagarna du minns!
Jag tror att både kropp och själ mår bra av att få gå hemma och skrota i tofflor ibland. Det är inte ofta jag tillåter mig att göra det, men sista dagarna är det precis vad jag gjort. Insåg idag att det gått 4 dagar sedan jag åkte upp till Stockholm. Det är många timmar - var tog de vägen?
Men det är nog som sagt hälsosamt att ta en sån här paus då och då. Men nu är det dags att ta tag i livet igen. För livet är inte dagarna som passerar utan dagarna du minns! Jag känner mig utvilad och redo att satsa igen. Göra roliga saker. Uppleva - njuta - leva !
Några dagar jag minns
Första resan med Daniel. Vi var nykära, som vanligt raslösa. Vi satt hemma i min lägenhet och spontanbokade en resa, satte oss i bilen bara några timmar senare - for till Nyköping och ordnade ett provisoriskt pass till mig och jag ringde runt och bytte bort veckans arbetspass med mina kollegor. Med nya passet i min hand for vi vidare till Borlänge för att flyga till Turkiet. Det här blev, av olika skäl, en helt oförglömlig resa!
Min student, självklart helt oförglömligt! Jag minns glädjen, spänningen och förväntan på samma sätt som jag mins migränen på balen och febern på utspringet. Hela min fina familj var samlad och det var mycket kärlek - här kram med världens sötaste Meggie!
2006 var jag Norrköpings lucia - och det var på sätt och vis time of my life.
Det var stort pådrag då jag var jubileumslucia. Det var mycket aktiviteter, uppmärksamhet, nya människor och spännande nya erfarenheter. Det var väldigt hektiskt precis så som jag vill att det ska vara - så jag vet att jag lever. Jag var väldigt lycklig under denna period!
Sommaren 2007. Gryts varv, en fin sommar, nykär i Daniel. Den här dagen minns jag extra väl - Jag och Kerstin hade bestämt oss för att åka till Västervik på visfestivalen och jag hade tagit ledigt från jobbet. Väl där strosade vi runt, åt en middag på stan men sen tröttnade vi. Vi satte oss i mercan och åkte nercabbat hem till Varvet. Där blev vi upphämtade av Jocke och båten - vi åkte en liten sväng och sen tillbaka till varvet. Vi drack vin och sov kvar i "extra sovrummet" i Jockes båt. Dagen efter hängde jag i båten hela dagen, jag nästan gömde mig för att inte riskera att behöva hoppa in och jobba, iaf fram till kl 15.00 då jag var schema lagd.
Sommaren 2008. ROADTRIP i Sverige. Vi började på Gotland där vi hyrde hus med goda vänner. Det var v.28 och Stockholmsveckan så framåt torsdagen tröttnade jag och Daniel på all hysteri och övertalade Frost att skjussa oss till flygplatsen. Det fanns platser på flyget till Stockholm - så dit åkte vi. Vi övertalade en nyckeltillverkare att göra en nyckel bara genom att få nummret på en huvudnyckel muntligt och på så vis fick vi tillgång till min gudmors hus i Nacka. Vi hade några fantastiska dagar i Stockholm med båt, massa rosé och häng på J och goda middagar. Sedan mötte vi upp några av vännerna som vi varit med på Gotland och där började en helt oplanerad 3 veckors-tripp i Svedala. Östkusten -> Västkusten. I tylösand sprang vi in i Camilla Håkansson som satt och sjöng i pianobaren. Vi lämnade vårt ressällskap och liftade med henne hem till Norrköping. GALEN resa då hon körde i typ 160 km/h och gjorde allt annat än att koncentrera sig på bilkörningen.
Summan av kardemumman - vi for kors och tvärs över Sverige utan att ha en sekund planerad. Vi tog dagen som den kom, varje dag var ett äventyr och det var helt fantastiskt!
En av många leksaker pappa och jag njutit av tillsammans. Det här är Samads guldvinge och den här dagen åkte pappa och jag bara en sväng genom Norrköping och till Halvars och åt glass. Men jag har alltid väldigt roligt när jag spenderar tid med min pappa och jag älskar att åka motorcykel - så den här dagen minns jag trots att det bara blev en kort sväng.
Sommaren 2005. Hemma i Norrköping innan jag och min dåvarande ständiga vapenslagare Emilia åkte till Västervik på visfestivalen. Jag var smått förtjust i en kille jag träffat samma sommar och gick i smyg och hoppades på att han skulle vara där. Livet var spännande och jag var novis när det gällde mycket.
Året 2010 spenderade jag måååånga dagar i olika skidresorter. Nära 4 veckor sammanlagt i Sälen, Björkliden och kiruna. Flera fina minnen!
Men det är nog som sagt hälsosamt att ta en sån här paus då och då. Men nu är det dags att ta tag i livet igen. För livet är inte dagarna som passerar utan dagarna du minns! Jag känner mig utvilad och redo att satsa igen. Göra roliga saker. Uppleva - njuta - leva !
Några dagar jag minns
Första resan med Daniel. Vi var nykära, som vanligt raslösa. Vi satt hemma i min lägenhet och spontanbokade en resa, satte oss i bilen bara några timmar senare - for till Nyköping och ordnade ett provisoriskt pass till mig och jag ringde runt och bytte bort veckans arbetspass med mina kollegor. Med nya passet i min hand for vi vidare till Borlänge för att flyga till Turkiet. Det här blev, av olika skäl, en helt oförglömlig resa!
Min student, självklart helt oförglömligt! Jag minns glädjen, spänningen och förväntan på samma sätt som jag mins migränen på balen och febern på utspringet. Hela min fina familj var samlad och det var mycket kärlek - här kram med världens sötaste Meggie!
2006 var jag Norrköpings lucia - och det var på sätt och vis time of my life.
Det var stort pådrag då jag var jubileumslucia. Det var mycket aktiviteter, uppmärksamhet, nya människor och spännande nya erfarenheter. Det var väldigt hektiskt precis så som jag vill att det ska vara - så jag vet att jag lever. Jag var väldigt lycklig under denna period!
Sommaren 2007. Gryts varv, en fin sommar, nykär i Daniel. Den här dagen minns jag extra väl - Jag och Kerstin hade bestämt oss för att åka till Västervik på visfestivalen och jag hade tagit ledigt från jobbet. Väl där strosade vi runt, åt en middag på stan men sen tröttnade vi. Vi satte oss i mercan och åkte nercabbat hem till Varvet. Där blev vi upphämtade av Jocke och båten - vi åkte en liten sväng och sen tillbaka till varvet. Vi drack vin och sov kvar i "extra sovrummet" i Jockes båt. Dagen efter hängde jag i båten hela dagen, jag nästan gömde mig för att inte riskera att behöva hoppa in och jobba, iaf fram till kl 15.00 då jag var schema lagd.
Sommaren 2008. ROADTRIP i Sverige. Vi började på Gotland där vi hyrde hus med goda vänner. Det var v.28 och Stockholmsveckan så framåt torsdagen tröttnade jag och Daniel på all hysteri och övertalade Frost att skjussa oss till flygplatsen. Det fanns platser på flyget till Stockholm - så dit åkte vi. Vi övertalade en nyckeltillverkare att göra en nyckel bara genom att få nummret på en huvudnyckel muntligt och på så vis fick vi tillgång till min gudmors hus i Nacka. Vi hade några fantastiska dagar i Stockholm med båt, massa rosé och häng på J och goda middagar. Sedan mötte vi upp några av vännerna som vi varit med på Gotland och där började en helt oplanerad 3 veckors-tripp i Svedala. Östkusten -> Västkusten. I tylösand sprang vi in i Camilla Håkansson som satt och sjöng i pianobaren. Vi lämnade vårt ressällskap och liftade med henne hem till Norrköping. GALEN resa då hon körde i typ 160 km/h och gjorde allt annat än att koncentrera sig på bilkörningen.
Summan av kardemumman - vi for kors och tvärs över Sverige utan att ha en sekund planerad. Vi tog dagen som den kom, varje dag var ett äventyr och det var helt fantastiskt!
En av många leksaker pappa och jag njutit av tillsammans. Det här är Samads guldvinge och den här dagen åkte pappa och jag bara en sväng genom Norrköping och till Halvars och åt glass. Men jag har alltid väldigt roligt när jag spenderar tid med min pappa och jag älskar att åka motorcykel - så den här dagen minns jag trots att det bara blev en kort sväng.
Sommaren 2005. Hemma i Norrköping innan jag och min dåvarande ständiga vapenslagare Emilia åkte till Västervik på visfestivalen. Jag var smått förtjust i en kille jag träffat samma sommar och gick i smyg och hoppades på att han skulle vara där. Livet var spännande och jag var novis när det gällde mycket.
Året 2010 spenderade jag måååånga dagar i olika skidresorter. Nära 4 veckor sammanlagt i Sälen, Björkliden och kiruna. Flera fina minnen!
Ett axplock av nyår i bilder
NOTIS: Jag ska också solduscha innan nästa fest!!! :)
Happy New Year och god hälsa, lycka och framgång!
Igår stängde vi 2010 och jag måste säga att året avslutades väldigt bra! Vädret på dagen var fantastiskt och jag kunde inte annat än gå på två långprommenader. Dagen avslutades med en trevlig middag med god mat och härlig stämning. Lite festigheter och sen prommenad till vattnet där tolvslaget firades med nedräkning, fyverkerier, champagne, lyckönskningar och kramar med mina fina nyfunna vänner!
Nu ligger ett helt nytt år framför oss. Jag är nyfiken på vad det här året kommer föra med sig för överraskningar. Jag är dock övertygad om att det kommer att bli ett fanstastiskt år. Istället för nyårslöften som berör vikt, träning etc så är mitt enda löfte till mig själv att jag ska göra det här året till ett magiskt år! Satsa, våga ta risker, göra roliga saker, ta mig tid att njuta, jobba med mig själv och må bra samt våga släppa in fler människor i mitt liv och mitt hjärta. Till syven och sist står du ensam mot döden men andra människor kan skänka så mycket lycka och glädje. Vänskap och kärlek är det ända som ökar när du slösar med det. One enemy is too much, one thousand friends not enough...
GOTT NYTT ÅR
waarg!
Bästa pappa har gett mig en päls! Den är vintage så det är inget djur som behövt sätta livet till nyligen och det är absolut inget djur som levt i fångeskap eller blivit uppfött bara för att bli min päls!
Den är av topp kvalite och har som den bör förvarats i kylrum vår-sommar-höst. Dock är den låååååång. Andreas första kommentar på min päls var "men herregud, vet han inte hur LITEN du är?!?".
Ja den måste kortas. En bra bit. Det får nog bli en liten mössa.
Men undra om den inte ska få hänga med ut i nyårsnatten även om den är lång? Det känns som det inte finns något mer passande tillfälle för päls än just nyårsafton. En svart klänning, extra piffat hår och smink, stay-ups och päls?
Sounds good.
Don't tell me the sky is the limit when there are footprints on the moon!
Jag är back on track. Förkylningen har börjat lägga sig och jag känner mig utvilad. Full med energi och på gränsen till övertänd. Morgondagens raketer ska få symbolisera och gestalta startskottet på mitt nya liv!
Det här året har inte varit det bästa året i mitt liv. Sommaren var fantastisk med sina 7 veckor med resor runt i världen men våren var lite blek och hösten har varit omtumlande och periodvis väldigt jobbig. Nej det här har inte varit "mitt" år. Men jag lämnar året med många nya erfarenheter, ökat självförtroende och stärkt som människa och person. Jag har stora förhoppningar på framtiden! Och med den här hösten som referens kan nästa år bara bli bättre, och det känns ju possitivt :)
Nu ska jag lyckas med min utbildning och njuta av livet som student. Jag ska få ordning på min lilla etta och sedan njuta av att vara singel och kunna lägga all min energi på mig själv. Jag ska leva livet och därefter ska jag våga hitta kärleken igen samt hitta min niche/framtid och bli riktigt framgångsrik.
Nu siktar jag högt igen - The sky is not the limit!
Det här året har inte varit det bästa året i mitt liv. Sommaren var fantastisk med sina 7 veckor med resor runt i världen men våren var lite blek och hösten har varit omtumlande och periodvis väldigt jobbig. Nej det här har inte varit "mitt" år. Men jag lämnar året med många nya erfarenheter, ökat självförtroende och stärkt som människa och person. Jag har stora förhoppningar på framtiden! Och med den här hösten som referens kan nästa år bara bli bättre, och det känns ju possitivt :)
Nu ska jag lyckas med min utbildning och njuta av livet som student. Jag ska få ordning på min lilla etta och sedan njuta av att vara singel och kunna lägga all min energi på mig själv. Jag ska leva livet och därefter ska jag våga hitta kärleken igen samt hitta min niche/framtid och bli riktigt framgångsrik.
Nu siktar jag högt igen - The sky is not the limit!
Nedräkningen har startat!
Jag bestämde mig vid jul att jag skulle få semester året ut. (låter glammigare än vad det är, men tankens kraft påverkar även mig). Men nu har nedräkningen börjat. 2 dagar kvar sen kliver vi in i 2011.
Jag ska maxa mina 2 sista dagar. Och semester för mig är att göra precis tvärtom mot vad jag vanligtvis gör. SÅ två sista dagarna ska även dem få gå i lugnets tecken och jag ska (borsett från nyårs-kvällen) hålla dem relativt oplanerade.
Den här förmiddagen maxas av en fika och sedan en prommenad med en god vän. Jag är vanligtvis ingen fika-tjej men jag saknar den här tösen och jag är så nyfiken på det lilla liv hon har i magen. Jag hoppas skatten börjat sparka så jag kan få känna en liten kick :)
Förkyld och fortfarande lite sliten efter en hektisk höst - men jag börjar komma tillbaka
Dagen har gått i lugnets tecken. Avklarat lite ärenden, styrt med min ekonomi och gått två långprommenader med Astrid. Va skönt det är att vara utomhus :) På vägen hem på prommis nr 2 stannade vi på systembolaget och inhandlade en flaska Shiraz - så nu har jag precis hällt upp ett efterlängtat glas. Är det semester så är det :)
Ibland är det dom små sakerna som gör det!
Har precis varit ute och lekt i snön med Astrid. Får lite dåligt samvete när jag inte orkar så mycket när jag är så förkyld men nu har hon i alla fall fått leka lite grann. När jag kom in gjorde jag kaffe på en nyöppnad förpackning. Kaffet är med andra ord sådär extra starkt och intensivt och det luktar gott i hela lägenheten. Kaffe smakar aldrig så gott som när det är nybryggt, gjort på färsk malet och intas efter att jag varit ute i friska luften!
Jag tar ett djupt andetag och njuter av mitt kaffe, ett av livets många goda ting..
Jag tar ett djupt andetag och njuter av mitt kaffe, ett av livets många goda ting..
Rastlösa jag
Jag packade en väska och begav mig tillbaka till landet för att hjälpa mamma köra upp saker till gården. Eftersom pappa inte är har hunnit hämta min bil tänkte jag att jag kunde stanna över natten och åka vidare till Stockholm imorgon. Men efter ett par timmar började det åter krypa i mig och jag ville vidare. Åka. Iväg.
Jag fick glatt hoppa in i Jeepen igen och gunga tillbaka in till norrköping. Jag vill hem!
Rastlösheten beror nog på just det. Hemlängtan. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna min kaoslägenhet (jag var snarare orolig för att jag aldrig skulle vilja åka tillbaka). Jag slutar aldrig att förvånas över mig själv.
Så nu ska jag packa in mig och lilla Astrid i bilen och bege mig uppåt! Hem till mitt Stockholm och mi pequeño apartamento :)
Tokförkyld
Trots mitt seriösa försök att bota min förkylning med whiskey och panodil igår är jag fortfarande krasslig. Tänk att man kan känna sig så ynklig av en liten snuva?
Idag måste jag dock trotsa min kropps önskan om vila och istället bege mig upp på vinden ovanför min gamla lägenhet här i Norrpan och plocka ihop lite saker. När jag flyttade till Sthlm magasinerade jag nämligen nästan hela lägenheten. Men sen bär det nog av hemmåt till Stockholm. Borta bra men hemma bäst!!
Idag måste jag dock trotsa min kropps önskan om vila och istället bege mig upp på vinden ovanför min gamla lägenhet här i Norrpan och plocka ihop lite saker. När jag flyttade till Sthlm magasinerade jag nämligen nästan hela lägenheten. Men sen bär det nog av hemmåt till Stockholm. Borta bra men hemma bäst!!
. . . . .
In the end what matters most is:
How well did you live?
How well did you love?
How well did you learn to let go?
How well did you live?
How well did you love?
How well did you learn to let go?
Ny frissad :)
Det var länge sen jag sist besökte frisören men efter tre timmar i frisörstolen behöver jag inte längre skämmas för mitt barr :)
Snart är det ett nytt år! Ett år jag tror och hoppas kommer bli fantastiskt!
Snart börjar ett nytt år och vi går in i ett nytt decenium. Jag tror att det här deceniet kommer bli fantastiskt!
Den ljusande framtid är min
Alla dessa dagar som kom och gick inte visste jag att det var livet
Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007:
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.
Efter 3 minuters spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.
Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.
Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.
Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar.)
Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.
Efter 60 min:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.
Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.
Detta är en sann historia.
Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument… HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.
Efter 3 minuters spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.
Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.
Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.
Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar.)
Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.
Efter 60 min:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.
Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.
Detta är en sann historia.
Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument… HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?
Sköna söndag
Jag har gjort dagens kraftinsats och "skottat" av all snö på växthuset. Jag var väl dressad (hade klarat att genomföra en mindre expedition till Antarktis) så jag passade på att släppa fram barnet i mig och göra en snöängel. Nu däremot tänkte jag ta kväll och jag har precis bäddat ner mig i soffan framför brasan. MYYS!
Marie och pappa har det alltid så pyssligt runt sig. För tillfället har de krans på dörren och hyasinter, andra arrangemang och levande ljus i trapphuset. Vinterfeelingen är hög.
Marie och pappa har det alltid så pyssligt runt sig. För tillfället har de krans på dörren och hyasinter, andra arrangemang och levande ljus i trapphuset. Vinterfeelingen är hög.
Juldagen spenderades traditionsenligt på Palace!!
Vilken lyckad juldag. Tack till gamla Palace, Polhammargruppen och Louis De Geer. Jag hade kanonkul :)
Nu ska jag fortsätta matorgien men nu har vi lämnat julmaten bakom oss. Förrätt är löjromstoast a la Cassandra. Det innebär att det inte snålas med löjrommen :)
Nu ska jag fortsätta matorgien men nu har vi lämnat julmaten bakom oss. Förrätt är löjromstoast a la Cassandra. Det innebär att det inte snålas med löjrommen :)
Dan före doppardan
Jag är hemma i Syltvik och jag njuuuuter. Det är ca 1 meter snö och vitt vitt vitt. Jag har haft en ganska lugn dag med lite mys här hemma och lite pyssel i "mi casa". Jag sover hos mamma men jag tänkte "sätta igång" mi casa till imorgon så att pappa och Marie kan få något eget, lite avskillt. Tänk att hela min familj ska vara samlad över jul?!! Vilken underbar tanke :)
Jag har även hunnit med en tur på hästryggen idag! Jag mötte upp Anna och Christin och red ner till min ena moster som bor en liten bit ifrån hästgården. Det var kallt men såå mysigt! Jag älskar att sitta på hästryggen :)
Nu har jag precis försett mig med en glögg och snart börjar Bingolotto och uppesittarkväll. Mamma har köpt lotter och jag är inställd på att vinna. Otur i kärlek - tur i spel sägs det ju?!
Lager på lager och raggsockar krävs om man ska ut och rida i kylan :)
Berra BUS, min favvo häst och dagens kompanjon!
Jag har även hunnit med en tur på hästryggen idag! Jag mötte upp Anna och Christin och red ner till min ena moster som bor en liten bit ifrån hästgården. Det var kallt men såå mysigt! Jag älskar att sitta på hästryggen :)
Nu har jag precis försett mig med en glögg och snart börjar Bingolotto och uppesittarkväll. Mamma har köpt lotter och jag är inställd på att vinna. Otur i kärlek - tur i spel sägs det ju?!
Lager på lager och raggsockar krävs om man ska ut och rida i kylan :)
Berra BUS, min favvo häst och dagens kompanjon!
